Berättelsen om Daniel, när samhället svek.

Min son Daniel föddes 12 september 2002. Han var en kille som hade många idéer och mycket energi. Han kunde ibland ha svårt att reglera sina sinnen. Men det fungerade ändå bra för honom socialt och i skolan. När han var 6år fick han diagnosen ADHD.

Tecken på att må sämre

2018 gick Daniel i 9an, han hade under en tid visat tecken på att han mådde sämre. Han upplevde att det var stökigt i skolan och att det var svårt att koncentrera sig på lektionerna. Jag hade kontakt med hans lärare och vi stöttade honom så gott vi kunde.
Onsdagen den 2a maj 2018 fick jag ett samtal från skolan, det hade inträffat något allvarligt. Jag blev tillsagd att åka till skolan och hämta honom. När jag kom dit blev jag hänvisad till ett rum. Där sitter Daniel med två kvinnliga poliser i uniform. Dom vill inte säga vad som har hänt. En av poliserna gick väldigt hårt åt Daniel. Hon säger upprepade gånger att det är lika bra att han erkänner och berättar vad han har gjort. Han upprepar att han inte vet vad det är hon menar, han har inte gjort något. Den andra polisen är inte inblandad i samtalet, den mer drivande polisen går sedan ut och kommer efter ett tag tillbaka med en man som är säkerhetsansvarig i Kommunen.

Där kl. 14.27 grips Daniel misstänkt för förberedelse till mord och jag hamnar i ett chocktillstånd.
Det bestäms att den säkerhetsansvarige från kommunen ska leda ut Daniel till den civila polisbilen. Poliserna lämnar rummet. Mannen vänder sig till Daniel och säger att han ska hänga sin jacka över Daniel så ingen kan se vem han är.
Sedan säger han: -Vi ska gå armkrok och det är ingen idé att du springer, för jag är en jävel på att springa. Tycker att det är mycket olämpligt att som vuxen man uttrycka sig så till en 15 åring som inte gjort något motstånd vare sig verbalt eller fysiskt.
Jag blir ombedd att möta upp vid polisstationen, jag väntar några minuter innan jag lämnar skolan. När jag kommer ut kommer den säkerhetsansvarige mannen fram till mig. Han säger att han har jobbat med sådant här inom polisen tidigare och kan hjälpa oss om det behövs. Senare när jag begär ut förundersökningen ser jag att han har ljugit i förhör om vad vi pratade om. Jag tycker det är ytterst olämpligt av en person i den befattningen att inte kunna hålla sig fakta och sanningen vid ett förhör.

Jag får inte träffa Daniel

När jag kommer till polisen får jag inte träffa Daniel utan blir ombedd att åka hem. Det ska utföras en husrannsakan hemma hos oss. Jag informerar dom att Daniel har mått dåligt och har en tid bokad på BUP i Falun om några dagar.
Väl hemma hos oss inleds husrannsakan, dom hittar en liten burk med svartkrut. Svartkrutet kom från en hustömning då en äldre släkting gått bort. Burken innehöll max en halv deciliter. Men detta ledde till att huset spärrades av och vi fick lämna det. Senare samma dag kl. 19.33 anhölls Daniel av kammaråklagare misstänkt för förberedelse till mord.
Den natten sov jag inte en blund, följande dag torsdagen den 3e maj hade vi samtal med socialen och jag blev kallad till förhör. Eftersom avspärrningen av vårt hus var hävd valde jag att ha förhöret hemma hos oss vid 14 tiden. Jag var så säker på att Daniel skulle få komma hem under dagen.

Vid 18 tiden ringde vår kontaktperson på Socialen, hon hade varit och träffat Daniel. Men beskedet var att han skulle vara kvar över natten. Kunde inte ta in det, hon förklarade att vi skulle träffa henne på socialkontoret kl. 10 följande dag fredagen den 4 maj. Eftersom Daniel redan hade en tid inbokad på BUP kl. 9 samma morgon så skulle personal från polisen skjutsa honom dit.

Efter det samtalet ringde jag till vår kontaktperson hos polisen för att fråga om vi i alla fall kunde få träffa honom en stund. Hon informerade att det inte gick enligt åklagarens riktlinjer.

Får det gå till så här när det gäller barn?

På fredagsmorgonen kl. 7.45 ringer min telefon, det är polisen som säger att dom inte har någon personal som kan köra Daniel till BUP. Dom vill att vi kommer och hämtar honom för att köra honom till Bup i Falun. Såklart var vi glada att vi äntligen skulle få träffa honom men jag undrar än idag, vad som hade ändrats i förundersökningen från kl. 19 kvällen innan till kl. 7.45 på morgonen. Varför hålla en 15 åring inlåst en hel natt till. Senare begär vi ett möte med polisen och frågar varför dom höll honom inlåst ytterligare en natt. På detta svarar polisen att det inte fanns någon åklagare på kvällen som kunde släppa honom. När vi frågade åklagaren så säger hon att det alltid finns någon som har jour. Kan inte förstå hur det kan få gå till så här när det gäller barn.

I polismyndighetens förskrifter och allmänna råd om polisarrester PMFS2015:7 står det: ”2 § Möjligheten för intagna under arton år att ta emot besök eller att stå i förbindelse genom elektronisk kommunikation med någon närstående ska prioriteras”.

”Jag vill träffa mamma!”

Jag kan ju bara spekulera i om det hade gjort någon skillnad för Daniel om han fått träffa oss. Vår stödperson från Socialen som fick träffa honom såg att han mådde dåligt. Hon hade frågat Daniel vad som skulle kunna få honom att må bättre. Då sa han: Att få träffa mamma. Det sliter hjärtat ur kroppen på mig.
Hade vi vetat då vad dom hade för vaga bevis hade jag kedjat fast mig vid polisstationen och vägrat gå innan dom släppte honom.
Den 4 maj 2018 kl. 8.32 hävde kammaråklagaren anhållandet av Daniel. Men det kvarstod misstanke om olaga hot samt brott med explosiva varor.

Det var en mycket trasig son vi fick hem, hela sommaren gick vi som i ett vakuum och visste inte vad vi skulle tro. Daniel själv visste inte vad han skulle ha gjort. Vi misstrodde honom och det mår jag mycket dåligt av så här i efterhand.
Eftersom det råder sekretess under en förundersökning så fick vi ingen information om vad dom anklagade honom för. Det vi vet nu i efterhand är att Daniel skojade i en Chatgrupp där han och fem kompisar är inloggade. Han skrev: Vill någon göra en schoolshooting. Det var såklart olämpligt och onödigt att skämta om, men det var mycket jargong mellan kompisarna. Men kommentaren ledde inte till någon mer diskussion om ämnet, samtalet tog andra riktningar. Det som sedan hände var att en i gruppen hade vänt sig till kuratorn på skolan. Kuratorn kontaktade då rektor som i sin tur tog kontakt med säkerhetsansvarig på kommunen. Daniel greps och skolan stängdes.
Det är så mycket konstigt i hanteringen av detta ärende. Eftersom det rör sig om en 15 åring ska det hanteras skyndsamt. Vi hör inget på hela sommaren, Daniel kallas sedan på ytterligare ett förhör i slutet av augusti. I början av september ringer min sambo åklagaren och har ett långt samtal om hur vi tycker att förundersökningen hanterats, dagen efter läggs hela ärendet ner.

När jag senare begär ut förundersökningen så har den brottskoden:
0312= Fullbordat mord dråp eller misshandel med dödlig utgång med användning av skjutvapen mot kvinna/flicka.
Hur kan det vara möjligt att min sons namn och personnummer kan stå på en förundersökning med denna rubricering när han inte gjort något. Det fanns ingen mördad, skadad eller försvunnen kvinna/flicka och inte heller något skjutvapen. När jag frågar polisen hur det kan komma sig att dom satt den rubriceringen säger dom att den är ju ändå nedlagd. Som om att det inte spelar någon roll.

Var är rapporteringen när det inte ”var” någonting?

I förundersökningen har dom fotat av ett porträtt Daniel gjort i skolan, det föreställer hans farfars far med en militärkeps när han stred för England under första världskriget. Där har polisen skrivit i förundersökningen: ”Porträtt troligen föreställande Hitler”. Själv kan jag inte alls se att det skulle kunna föreställa Hitler. Mannen på porträttet har en slokmustasch det har inte Hitler. Det känns som om polisen fiskat och försökt hitta saker för att skapa en bild av någon som skulle kunna vara farlig.
Ingen av oss förstod nog vad detta trauma gjorde med Daniel och hans mående. Jag kan nu i efterhand se att det sänkte ner honom i en djup brunn och det släckte ljuset i hans ögon. Allt detta hände under senare delen av vårterminen i 9an. Han lyckades få ihop sina slutbetyg med hjälp av hemstudier. Han var inte välkommen att följa med på campingturen med klasskompisarna eller på skolavslutningen. Det tog hårt på honom. Skolledningen hörde aldrig av sig och undrade hur det gått för Daniel. Tycker att detta borde vara en rutin/handlingsplan när det sker allvarliga händelser på skolan.
Den 2a maj rapporterades det på tv om hotet mot skolan och att en person var gripen.
Daniels egna ord: Var är rapporteringen när det inte ”var” någonting?
Daniels egna ord: Den Daniel som fanns tidigare sitter kvar på polisstationen.

Jag hade sökt gymnasiet åt honom, på startdagen fick jag med honom till skolan men han klarade inte av att gå in. Mitt hopp var att en skolstart kanske skulle ge honom tillbaka gnistan. Men han hade tappat tron på samhället, han ville inte studera, få ett jobb och betala skatt. För då skulle han betala till skolan, kuratorn, polisen och åklagaren som förstört hans liv.
Han vägrade att ta emot hjälp från vården. Denna händelse var ett större trauma och kränkning än vad vi förstod. Detta ledde till att han gled in i en djup depression som tog honom ifrån oss.

Den 18e november 2019

Den 18e november 2019 förlorade vi Daniel i suicid han blev bara 17år, 3 månader och 6 dagar.
Vi är för evigt trasiga, ett nytt liv med ett tydligt före och efter.

Som mamma har jag gjort mitt yttersta för att skydda honom, som jag kämpat med reflexvästar och förmaningar om att vara försiktig. Men detta kunde jag inte skydda honom mot, ett samhälle som kan vara allt annat än rättssäkert.

/Carina