När stödet uteblir – 76 % av efterlevande efter suicid fick ingen hjälp alls. Del 1

Del 1: Ingen ska lämnas ensam – om vikten av efterlevandestöd vid suicid

När någon tar sitt liv, vänds livet upp och ner för dem som blir kvar. Sorgen är omedelbar, men chocken, känslan av overklighet och förlamning kan ligga kvar i år. I ett sådant läge borde samhällets stöd finnas nära – men för många uteblir det helt.

I början av 2025 genomförde vi i föreningen HOPE att leva vidare en kartläggning av efterlevandestöd i Västra Götaland. Uppdraget kom från Västra Götalandsregionen och syftet var att ta reda på vilket stöd som faktiskt ges till personer som förlorat någon i suicid – och vad som saknas.

Vi ville veta: Vad händer efter beskedet? Vilket stöd får de som blir kvar – och vad saknas?

Resultaten är smärtsamma men tydliga. Stödet uteblir. De flesta lämnas att själva bära sorgen, utan någon att hålla i.

Vår metod – enkätsvar och djupintervjuer

Kartläggningen bestod av två delar:

• En digital enkät som besvarades av 177 efterlevande i 36 av regionens 49 kommuner.
• Djupintervjuer med 14 efterlevande i olika åldrar och med olika relation till den som tagit sitt liv – förälder, syskon, barn, partner, vän.

Undersökningen ger både en statistisk översikt och ett djupt mänskligt perspektiv. Rösterna från de efterlevande visar tydligt att det system som borde fånga upp dem – ofta fallerar.

76 % fick inget stöd alls

En av de mest alarmerande slutsatserna är att 76 % inte fick något som helst stöd i samband med att de förlorade sin närstående. Det innebär att fyra av fem efterlevande inte blev kontaktade, inte erbjöds krisstöd eller information, och inte hänvisades vidare.

När vi bad deltagarna beskriva hur de fått beskedet och vad som hände efteråt, framträdde ett sorgligt mönster: tystnad. De flesta fick inget telefonsamtal, inget personligt möte, ingen uppföljning.

Vem som ger beskedet påverkar allt

I de fall där polisen lämnade dödsbeskedet, kunde stödet variera:

• I vissa fall följde en präst eller krisstödsperson med som stannade kvar en stund.
• I andra fall kom bara polis, konstaterade dödsfallet och åkte igen – utan att ge information, utan att någon stannade kvar hos de efterlevande.

Vid självmord som sker på annan ort än hemkommunen blev det ännu mer komplicerat. POSOM-gruppen (kommunalt krisstöd) kunde i de fall de åkte på suicid, ge stöd på platsen, men när den efterlevande kom hem – fanns inget fortsatt stöd alls.

Statistik som talar sitt tydliga språk

• 177 personer deltog i enkäten
• 76 % fick inget stöd
• 88 % anser att det är mycket viktigt att få stöd vid dödsbeskedet
• 90 % visste inte vad de behövde – men fick ändå inget erbjudande
• Vanligaste relationen: Förälder som förlorat barn

Varför är efterlevandestöd så viktigt?

Att få hjälp direkt efter ett självmord är inte bara en fråga om omsorg – det är en fråga om psykisk hälsa och risk. Studier visar att efterlevande efter suicid löper ökad risk för psykisk ohälsa, sjukskrivning och i värsta fall – eget suicid.

Ett professionellt, samordnat och mänskligt stöd kan göra skillnad. Det kan rädda liv. Att få möta någon som lyssnar, stöttar och förklarar vad som händer efter ett dödsfall – är avgörande.

Till dig som är efterlevande – du är inte ensam

Vi i HOPE är själva efterlevande. Vi vet att sorgen är svår att bära ensam. Här är några påminnelser:

💜 Du får känna det du känner – det är okej
💜 Du behöver inte veta vad du behöver
💜 Du får ta en dag i taget – eller en minut
💜 Det finns stöd att få, även om det ibland måste sökas
💜 Du är inte ensam

Behöver du prata med någon? Kontakta oss – vi finns här info@hopeattlevavidare.se

Läs mer om våra träffar och aktiviteter HÄR