Normalt är att ha tårar som väntar bakom varje leende för att en älskad person saknas från alla viktiga händelser i ditt liv.

Normalt är att känna att du inte kan sitta stilla en minut till utan måste gå upp och skrika, för att det river och sliter i hela kroppen.

Normalt är ligga vaken för tusen tänk om & varför går igenom ditt huvud konstant.

Normalt är att återuppleva dagen då ditt hen dog, kontinuerligt genom hela din kropp. Ibland försöker man hålla i sitt huvud för att få det att försvinna.

Normalt är att ha TV:n på för att ha ljud, för tystnaden är öronbedövande.

Normalt är att berätta historien om din förlust som om det vore en vardaglig, vanlig aktivitet, och sedan se skräcken i någons ögon över hur hemskt det låter. Och ändå inse att det har blivit en del av ditt ”normala. ”

Normalt är varje år att komma med den svåra uppgiften att hedra minnen och deras födelsedagar och överleva dessa dagar.

Normalt är den hjärtevärmande och ändå smärtande känslan vid åsynen av något speciellt som de älskade.

Normalt är att ha vissa människor som är rädda för att nämna hens namn.

Normalt är att se till att andra kommer ihåg.

Normalt är att alla andra så småningom fortsätter med sina liv.

Normalt är veckor, månader och år efter den första chocken, sörjer du fortfarande och saknaden har blivit mer påtaglig.

Normalt är att inte lyssna på människor jämföra något i sitt liv med din förlust, det blir ofta så plumpt.

Normalt är att inse att du fortfarande har tillfällen när gråten inte kan stoppas.

Normalt är att vara otålig med allt och att hjärnan känns som en dimridå där inget fastnar.

Normalt är att sitta vid datorn och gråta, dela hur du känner med andra sörjande föräldrar.

Normalt är att vara för trött för att bry sig om du betalat räkningarna, städat huset, tvättat eller se om det finns någon mat.

Normalt frågar Gud varför han tog hens liv istället för ditt.

Normalt är att lära sig att ljuga för alla du möter och säga att du mår bra. Du ljuger för att det gör andra obekväma om du gråter. Du har lärt dig att det är lättare att ljuga för dem än att berätta sanningen för dem att du fortfarande känner dig tom och vilsen.

Och sist av allt…

Normalt är att dölja allt det som har blivit ”normala” för dig att känna, så att alla runtomkring dig ska tro att du är ”normal. ”

Sorgereaktioner – vad som är normalt och varför kroppen reagerar som den gör

Sorg är en individuell process som påverkar både kropp, känslor och tankar. Reaktioner som många upplever efter en närståendes död är bland annat:

• stark saknad i vågor

• ångest, oro eller overklighetskänslor

• trötthet och koncentrationssvårigheter

• sömnförändringar

• skuldkänslor och/eller ”tänk om”-tankar

• fysiska symtom

Dessa reaktioner är normala och vanliga i sorgen, även om de kan kännas skrämmande.

Sorgens förlopp har ingen tidslinje och ingen mall

Sorg följer inte en rak kurva. Många tror att sorgen ”går över”, men i stället förändras den över tid.
Det är normalt och vanligt att:

• känna sig stabil en dag och helt överväldigad nästa

• behöva mer stöd än vanligt

• känna att man ”borde må bättre”,  fast man inte gör det

Allt detta är normalt.

Följ oss gärna på Facebook.