Det här är vi!

Vi är fyra mammor som, trots att vi kom från olika bakgrunder, sammanfördes av en gemensam erfarenhet av förlust och sorg. När våra familjer drabbades av suicid, insåg vi snabbt att efterlevande ofta står ensamma och kämpar utan den nödvändiga förståelsen och stödet från samhället.

Det var i den mörkaste stunden i våra liv som tanken på HOPE föddes. Vi ville skapa en plats där efterlevande kunde hitta stöd och gemenskap, något som vi själva saknade när vi behövde det som mest. Vi bestämde oss för att ta initiativ där samhället inte räcker till, och HOPE – att leva vidare föddes.

Vår organisation strävar efter att fylla det tomrum som vi själva upplevde genom att erbjuda stödverksamhet för efterlevande. Vi tror på kraften av gemenskap och förståelse, och vi arbetar hårt för att skapa en plats där ingen behöver känna sig ensam i sin sorg. Genom att erbjuda stöd, öppna dialoger och skapa en trygg miljö vill vi vara den stöttepelare som vi själva saknade.

Med HOPE strävar vi efter att sprida medvetenhet, minska stigmat kring suicid och erbjuda en hjälpande hand till dem som kämpar med efterlivet. Tillsammans vill vi skapa en värld där efterlevande kan känna hopp och styrka att leva vidare.

Vi ser fram emot att dela vår resa med er och att växa tillsammans som en stark och stöttande gemenskap. Tack för att ni är en del av vårt HOPE!

Mitt namn är Catrine Gyllenberg

Jag är en av lotsarna i HOPE som håller i dom digitala samtalsträffarna.

Jag förlorade min son Jonathan 2015, han blev 25 år.

Jag har några års erfarenhet av att vara lots/samtalsledare-och det känns som en viktig uppgift.

Att vara lots på träffarna känns otroligt fint och tillsammans lyssnar vi och stöttar varandra. Allt för att det ska bli ett tryggt forum.

Vid min sida har jag Sussi som är en klippa. En fantastisk trygg och klok kvinna, som oxå förlorat ett i suicid.

Vad säger andra om Catrin:

”En sprudlande norrländska som gör en glad”.

”En god lyssnare”

Jag heter Sussi Mets

och är en av Hope:s Lotsar och leder tillsammans med Catrine digitala samtalsträffar, inom kort hoppas jag även få till fysiska träffar i Dalarna.

Jag är 5 barns mamma och vi miste vår dotter Pernilla april 2017.
Vi bor på stor gård i Dalarna/Borlänge och har ett andra hem i Turkiet. Privat är jag oxå fodervärd för blivande Assistanshundar, Ledarhundar, Psykisk ohälsa med mera.

Vad säger andra om Sussi?

”Hon är en klippa. En fantastisk trygg och klok kvinna.”

”Hon går alltid in med hela sitt hjärta, all in.”

Mitt namn är Kim Ziden

Jag är en av Lotsarna som håller kaffekvällar och Walk and Talk.

2018 förlorade jag min styvson, Kevin. Han var 19 år och jag fick förmånen att ha honom i mitt liv i 17 år. Han var en spjuver, alltid med glimten i ögat och han älskade ”pranks”, de hade alltid en vänlig underton och han skrattade själv alltid länge åt dem.

Jag är i grunden bilmekaniker, men insåg efter en vecka i yrket att ”Nä detta vill jag inte jobba med”. Men jag mekar och pular gärna med min Moto Gussi eller frugans trike på fritiden.
Hon brukar kalla mig för Pettsson, ja jag har många bra och ha saker och fnular gärna i min verkstad med olika projekt.

För mig är det viktigt med stödet till efterlevande. Vi blev själv lämnade helt utan stöd.
Mobila teamet erbjöd sig samma dag som det hände, att komma med lugnade tabletter, sedan blev det tyst.

Vad säger andra om Kim:

”Han är lugn och stabil”

”En person man ringer om man behöver hjälp”.

Anna heter jag

och är en av Lotsarna i HOPE.

Jag är mamma till 4 fina barn. 3 här på jorden och Lukas som inte orkade livet och lämna oss 21 juli 2021. Lukas är med mig och tillsammans vill vi göra skillnad.
Att våga prata om det.

Jag har startat loppet ”Spring för livet” här i Ystad som arrangeras varje år i januari. Och varje månad håller jag även ”Walk and talk” och samtalsträffar i Ystad. Vi är sååååå många som får kämpa vidare här på jorden.

Tur att vi har varandra och HOPE ligger mig varmt om .

Vad säger vännerna om Anna?

”Anna är en sprudlande virvelvind som sprider härlig energi omkring sig”

”Anna gör allt helhjärtat”